Historien om Imperiet

Efter den 21:e februari 1983 var Ebba Grön officielt splittrat och slut. En epok hade gått i graven men en ny hade redan fötts. Redan 1981 hade ju singeln "Vad pojkar vill ha" kommit under namnet Rymdimperiet. 1982 uppföljdes singeln med en maxi betitlad just "Rymdimperiet". Ytterligare en singel följde ("Felrättsnettheltfelrättsnett") innan fjärilen kröp ur sin puppa.

I maj 1983 släpptes singeln "Alltid rött alltid rätt" under namnet Imperiet. De felsta hade nog hoppats att detta skulle vara Ebba del2, något som bandmedlemmarna inte hade en tanke på. Gruppen bestod i originalsättning av: Thåström (sång/gitarr), Gurra (trummor), Stry (keyboard), Falk (bas) och Hägglund (sax/clavinet). Tre av medlemmarna var alltså delar av Ebba Grön. Om publiken inte hade jublat speciellt högt när Imperiet debuterade så jublade dom desto högre lite senare. Vad som hände var att Thåström åkte i fängelse för totalvägran, ett samlat punksverige utstötte hysteriska jubelrop. Thåström själv tycke mest att det var tråkigt och kass, dock skrev han två låtar på kåken varav den ena är en av Imperiets bästa: "Århundradets brott". Folks pessimistiska bedömning av Imperiet trycktes snabbt ner i halsen på dom när "Du ska va president" och "Fred släpptes som singlar höstern/vintern -84.

Bägge singlarna gick som ångvältar över landet och när albumet "Blå himlen blues" släpptes i mars 1985 blev det en succé. Stry och Gurra hade slutat och i stället släppt in Fred Asp på trummor. Som en skämtsam spark åt Fred Asp och som en para-fras på "Fred" klottrades anrt klotterplanken fulla runt Sverige med frasen: "Är det verkligen Fred vi vill ha". Allting verkade gå rätt för Imperiet just nu och på bara något år hade man blivit ett av Sveriges största band.

Tidningarna blev smått lyriska och började tala om åttiotalets viktigaste platta (Blå himlen blues) och rubriker som "Imperiet har segrat" och frågan "är det verkligen fred vi vill ha" upprepades i det oändliga. 1985 var också turnéernas år för Imperiet. 3 rikstäckande turnéer med sammanlagt 120 spelningar befäste Imperiets plats på den svenska rockhimlen. Turnerandet kombinerades i september med en live-platta betitlad "2:a augusti 1985".

Fler singlar följde och 1986 släpptes vad som brukar betraktas som Imperiets mästarverk, nämligen plattan "Synd". En 9-låtar lång platta med kontinuerlig svart synt-rock av 80-tals stuk. Media var i det närmaste i extas och skivbolagen började snacka om USA-kontrakt. Imperiet var också över Atlanten, dels i USA men även i Mexico, Nicaragua och på Kuba.

En engelsk platta släpptes också 1988, enkelt och rakt betitlad "Imperiet". Plattan innehöll visserligen inget nyskrivet material utan enbart "översatta" versioner av välkända Imperiet låtar. Detta till trotts sålde plttan bar här hemma i Sverige. Projektet med försäljning i USA rann dock ut i sanden och vad jag vet så började aldrig försäljningen någon gång. Detta brukar ofta betraktas som Imperiets vändpunkt bort från toppen och neråt de sälla jaktmarkerna.

Nästan samtidigt som den engelska plattan kom också gruppens sista egentliga nyproduktion "Tiggarens tal". Bandet som nu var nere i en trio (Thåström/Falk/Asp) hade här presterat ytterligare ett mästerverk men dom hade också märkbart börjat tära på varandra. Thåström hade hörts börja mumla om en solo-karriär och till sommaren -88 annonserades gruppens avskedsturné. Under turnén spelades också en live-platta in som senare släpptes i dubbel format tillsammans med en studio-platta med diverse blandat material. På sensommaren avslutades turnén på Ritz. Tillsammans med denna konsert delades t-shirts med texten "Skönt att ni lägger av" eller "Rock 'n roll e död" ut. Här slutar sagan om Imperiet och fortsättningen kom I och med Thåströms solo-debut -89.